Ett absolut måste under läslampan i höst

Det nakna hjärtat, där kan vi snacka fängslande bok. Jag la endast ifrån mig den när jag sov och när jag var i skolan igår. Och knappt det med tanke på att jag läste den tills ganska sent inatt istället för att sova. Boken var hemsk men samtidigt så fin och vacker på något konstigt sätt. Otroligt gripande och som jag redan nämnt helt omöjlig att lägga ifrån sig. Utav alla böcker jag har rekommenderat kan denna nog få min absolut starkaste rekommendation. Boken innehåller allt från familjedraman, kärlek, osäkerhet, glädje, humor, vänskap, sorg och tragedier. Jag hann med att både skratta och gråta flera gånger om under dygnet jag läste den.

Nu är den Din tur, läs den och berätta om du håller med mig eller inte.

Dagens fångst

Idag återvände jag till stadens bibliotek dels för att lämna tillbaka Eva Lauri & Jag som jag bara orkade läsa 50 sidor i men också såklart för att låna nytt. Jag hittade två böcker som jag fastnade för, den ena Det nakna hjärtat av Lisa Tucker började jag läsa på en gång i en utav bibblans sköna skinnfåtöljer. 79 sidor hann jag med innan jag tvingade mig själv därifrån för att åka hem och äta. Som ni förstår är det en bok man sugs in i direkt och nu kan jag knappt bärga mig för att få veta hur det kommer gå.

Den andra boken heter Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet, skriven av Eva Rice.

Läsningar de senaste två veckorna

Jag har hunnit läsa så mycket böcker sedan jag senast skrev här. Jag läser just nu ca två romaner i veckan tror jag, det är roligt.

De senaste är så klart True Blood nr 4 och 5. De var bra men jag tycker inte om att de alltid tar slut så fort. Och så stör jag mig lite på någonting i dem med storyn och upplägget men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.
Jag har även läst Våga flyga av Lisa Jewell, en bok jag tyckte väldigt mycket om. I början var den lite seg och jag blev förvirrad av hur den var skriven men mycket annonser och brev i början. Men det försvann ju mer i handlingen jag kom. Sedan kom det iofs tillbaka mot slutet men då gjorde det ingenting.
Jag lånade en chick-lit skriven av en man senast jag var på bibblan, Jonas Bonnier för att vara mer exakt. Och det är inte ofta det händer men jag klarade inte av att läsa ut den. Den var väldigt svår att förstå, det var mest bara massa konstiga meningar och bisatser som jag hackade upp mig på istället för att förstå handlingen. Självklart berodde det inte på att den var skriven av en man, om jag fick det att låta så, anledningen till att jag lånade boken från början var att jag ville veta hur en man skriver chick-lit. Men problemet var helt klart Jonas Bonnier som författare och inte genren han hade gett sig på. Och just det, boken hette Eva Lauri & Jag.

Läst ut – Diamanter är för evigt

Förra veckan var detta synen som mötte mina medmänniskor när de tittade på mig. Jag var verkligen varit helt begraven i ”Diamanter är för evigt”. Två dagar tog det att läsa ut den. Nu har jag inte läst ”Djävulen bär Prada” (som är skriven utav samma författare), utan endast sett filmen. Och jag kan säga att jag hoppas att den här boken också kommer bli film.
Det är en typisk chicklitt, med mycket mode, kläder och ”tjejsnack”. Boken har tre huvudkaraktärer, Leigh (som jag hela tiden läste som Leah i mitt huvud), Emmy och Adriana, de är bästa vänner och bor i centrala New York. De tre vännerna är så olika som tre tjejer kan vara. Leigh håller väldigt mycket på sina regler och rutiner, nästintill tvångsmässigt, och till det yttre har hon ett perfekt liv. Emmy styr sitt liv efter sin pojkvän, men den dagen hon blir dumpad måste hon tänka om i sina värderingar. Adriana har svårt att hålla sig till en man och är lite utav gängets ”player”. De tre vännerna sluter en pakt som ska ha blivit av inom ett år. Adriana ska hålla sig till en man och ha en förlovningsring på fingret. Emmy ska bli mer lössläppt och ligga med en ny man i varje världsdel hon besöker. Leigh behöver inte lova någonting då hennes vänner tycker att hennes liv är bra som det är.

Jag tyckte om boken. Den var rolig och även tänkvärd. Ibland blev det lite för mycket modetermer och märken som jag inte hängde med i helt, men det gjorde ingenting. Handlingen var underhållande och jag fastande helt i storyn på en gång. ”Diamanter är för evigt” är alltså en bok jag tycker ni ska läsa om ni, liksom jag, har en förkärlek till lättillgängliga, smått galna och tokiga, chicklit-böcker.

Jag önskar att jag hade skrivit om boken direkt eftersom mitt minne när det kommer till handlingar i böcker och filmer är lika med en guldfisks. Men nu blev det som det blev. Hoppas ni tycker om läsningen ändå.

Snart snart, troligtvis imorgon

Ni förstår hur fint det här är va?!
Om man inte får den hjälp man behöver i en butik så vänder man sig till internet, vännen som aldrig sviker, hehe.

Uppadatering:
Kom på att jag inte ens har berättat att jag faktiskt frågade personalen inne på Akademibokhandeln när fortsättningen på True Blood skulle komma ut. Jag fick dock inget bättre svar än att om de inte finns på ”vampyrbordet” så har de dem inte hemma.
Det var ju något jag hade kunnat lista ut själv så jag gick därifrån och var lite arg. Och än i dag lever jag i ovisshet… dock inte så länge till i frågan om Sookies fortsatta liv (eller död) tack vare Adlibris.

Rekommenderas – Veronika bestämmer sig för att dö

För några dagar sedan läste jag ut Veronika bestämmer sig för att dö, skriven av Paulo Coelho. Det var riktigt svårt att läsa den i början. I första eller andra kapitlet har Coelho skrivit in sig själv, och det är inte okej. Det kan vara lite av det värsta som finns i romaner när författaren nämner sig själv. Vad är grejen? Vill man göra reklam för sig själv? Jag vet ju liksom redan att han finns och att han skriver böcker eftersom det är en bok av honom som jag håller i handen. Jaja nog talat om det. För övrigt tog det ett tag innan jag kom in i bokens berättarstil. Boken är skriven ur författarens perspektiv, han berättar om karaktärerna. Men plötsligt är någon tanke skriven i jag-form och det förvirrade mig. Boken innehåller väldigt mycket filosofiska funderingar och frågeställningar. Vilket jag har förstått är någonting som kännetecknar Paulo Coelho. Jag både tyckte om det och inte tyckte om det. De är inte i vägen för handlingen som för mycket djup kan vara ibland men de kunde ändå bli lite för mycket.

Boken utspelar sig på ett mentalsjukhus i slutet av 1990-talet. Veronika blir inskriven efter ett självmordsförsök men hennes tid där blir kort eftersom hennes hjärta tog för mycket skada från sömntabletterna och hon har enligt läkaren högst en vecka kvar att leva. Jag som läsare får följa med i psykiskt sjuka människors tankevärld och se hur Veronikas öde på sjukhuset förändrar dem.

Jag rekommenderar boken starkt till alla som själva kan tänka sig att se lite utanför ramarna, vill ha lite mer filosofiska funderingar eller bara vill läsa en bra bok helt enkelt. Och den är som sagt lite kämpig i början, men det är värt det.

Omslaget på den utgåvan jag har i min ägo är tagen från filmen som är baserad på boken. Jag kan mycket väl tänka mig att se filmen nu också. Jag har ju en liten filosofi om att ALLTID läsa boken först och se filmen sedan (om det finns en film också vill säga). Jag har misslyckats ibland, men för det mesta håller jag det.

Biblioteket och True Blood jakt.

Idag var jag inne på Akademibokhandeln för att leta efter fortsättningen till True Blood böckerna. Det står på insidan utav pärmen på de tre första att nästa två ska komma i september, dock har jag ingen aning om när. Jag hade såklart kunnat fråga någon snäll människa i personalen men sånt är alltid lite läskigt tycker jag. Så nu lever jag i ovisshet.

På vägen hem från stan svängde jag dock in på stadsbiblioteket. Sjukt stort ställe, jag gick bort mig helt på fel våning det första jag gjorde. När jag sedan förstod mitt misstag kunde jag vandra vidare och ta mig upp till skönlitteraturen. Gick först och letade efter bokryggar som såg typiskt chicklit ut (rosa och/eller andra skrikande färger och kvinnliga författare) eftersom jag snöat in mig i den genren just nu. Men jag hittade inga sådana alls till min stora besvikelse. Då gick jag till hylla ”K” och spanade efter Keyes men när det inte fanns en enda bok utav henne där förstod jag att något var fel. På andra sidan våningen hittade jag till slut en hel hylla med bara chicklit i. Kan ni tro att jag blev glad eller?! Två sådana böcker stoppade jag ner i väskan (efter att jag hade lånat dem förstås). Vilka det var får ni veta när jag har öppnat första sidan i dem.

Min största vånda just nu är om jag ska ta mig till Partille imorgon för att få min Egoboost signerad utav Blondinbella herself eller om jag ska göra något annat än att trängas med galna tjejer i två timmar. Svårt val må jag säga.